Ja, jag är lite upprörd. Känner mig som persona non grata…

Bakgrund:

Jag och min bror är inte kontanta sen länge tillbaka. Han kräver ursäkt av mig men jag vägrar för jag tycker att han bar sig illa åt först. Men jag har sagt att jag inte tycker att vi ska vara ovänner och räckt fram handen som han vägrar ta innan han fått ursäkten.. Så därvidlag är det…

Upprinnelse denna gången:

I fredags fyllde min moster 80 år.. Min syster ringde och sa att hon tänkte skicka blommor och undrade om jag ville vara med. Givetvis!!! Det ville jag absolut! På lördagen fyllde min syster år och jag var och grattade henne. Där fick jag veta att min mor, syster och bror hade åkt dit med blommorna. Utan att fråga om jag ville med!!!! Förmodligen för att min bror körde och inte ville ha med mig i sin bil, men fråga tyckter jag hör till god ton. Nå, nu skulle jag förmodligen inte följt med för fredagar är min Elis dag, men jag kunde hämtat Elisen på dagis och sen åkt dit om jag velat i egen bil!

Konfronterade min syster med att jag tyckte det var dålig stil (dock dagen efter) och hon bad om ursäkt och sa att hon fegade ur. Ursäkten godtagen, för hon är ju inte ensam om detta. Min mor kunde redan tidigare i veckan ringt mig och frågat (så som hon gjorde till min syster bla). Att de skulle åka var bestämt redan dagen innan jag fick frågan om jag ville vara med på blommorna. Tack och lov att min syster kom på att fråga det ivarje fall…

Eftersom min bror och jag inte är kontanta kan jag ju inte räkna med att han ringer och talar om att han blivit morfar, utan litade på att vår mor skulle ringa och tala om det. Bebisen är född den 19 april och  i lördags (24 april) visste jag inget på syrrans ”kalas”. Min bror och hans fru var där också. Ingen sa något… Och hur skulle jag veta att gossen var född??? Jag var rätt upptagen med Elisen, så jag frågade inte heller… På vägen hem, sa min dotter och hennes sambo att gossen var född, och jag skämdes…. Hade jag vetat om detta så hade jag gratulerat de nyblivna morföräldrarna (hur okontanta min bror och jag än är, så hade jag gjort det). Där hade tydligen min mor fallerat i ”meddelande plikten” igen… Nog för att hon är gammal, men hon är varken glömsk eller ofärdig på något sätt.

Sånt här gnager i mig och jag är sur på min mamma. Jag vet dock att min 12 år äldre bror är hennes favorit.. ”Han har ju haft det så svårt under sin uppväxt”. MEN karln är ju förfasiken 60 år så det är ju historia nu!!! Det måste han väl ha lämnat bakom sig ivarje fall..

Så, tack! Känns lite bättre nu! Men det återstår samtalet med mamma. Det ser jag INTE fram emot. Måste få lite distans på det hela så jag inte är lika arg som nu när jag talar till henne. Men kors vad besviken jag är…