Filurans funderingar…Allmän tankeröra om vad som rör sig i tankarna |
|
På jobbet….
Jag och min kollega fajtas så stickor och strån far och flyger…
Det har blivit en höna av en fjäder av mitt ”lilla misstag”.
Det kallades till möte i ledningsgruppen. Chefen menade att det som hänt har hänt, men att vi måste reda ut våra ansvarsområden. (Jag hade trampat in på en kollegas område, men inte den som jag fajtas med). Det är ok att ta en tillrättavisning, men den uppläxning som nu följde var inte ok. Kollegan (som jag fajtas med) började en föreläsning om mina befogenheter (!) i aggresiv och mästrande ton, något förhöjd i styrka. (Jag såg att både chefen och den andre kollegan ryggade). Han reste sig från stolen och lutade sig över bordet mot mig och fortsatte ”du borde veta din plats”! Sen började han prata om mig i tredje person, som om jag inte var där, fortfarande i aggresiv och något förhöjt röstläge. Att jag måste veta hierakin i företaget, chefen var vd och han var minsann vice vd!!! Och jag var ”ingenting”!???
Jag blev självklart ledsen och gick ut ur rummet utan att ha fått försvara mig alls mot denna harang. Tillsaken hör att ”kollegan” och jag är inte alls anställda i samma företag, så han kan vara så mycket vice vd han vill för mig, han är fortfarande inte MIN chef! Dock har vi samma chef kollegan och jag.
Men nu har jag bestämt mig. Jag tar inte en diskussion med ”kollegan” igen. Om han höjer rösten mot mig en gång till så säjer jag upp mig från mitt jobb efter 18 år. Sätter näsan i vädret och går därifrån. Jag behöver inte finna mig i sånt här! Men tills dess tänker jag nonchalera honom. Jag ska göra det jag är anställd för, det ska jag. Men om ”kollegan” har några synpunkter på mitt jobb och på mitt agerande eller person, kan han meddela detta via mail. För höjer han rösten en gång till så går jag!
Jag lämnar in min uppsägning, går till doktorn som får sjukskriva mig samt till facket.
Det känns taskigt faktiskt att göra så här, för jag sätter ju inte min ”kollega” i klistret utan min chef och mina andra kollegor. Men chefen måste ju kunna säja ifrån mot ”kollegan” så han inte mästrar alla (som han gör idag, han mästrar t o m chefen med sitt temperament). Alla tycker han är obehaglig när han börjar ”rya”. Men han kan vara lika trevlig som dum!! Idag har man ju faktiskt anställning och inte slavkontrakt!
Tack för att Ni orkade igenom detta, det ska Ni ha kram för!!! Kramis |
6 kommentarer till “Idag har helvetet brakat löst….”
Lämna en kommentar
Länkar
28/01 2008 kl 22:57
Men snälla nån vad du har råkat ut för, så fruktansvärt obehagligt och vad oproffsigt av denna man att bete sig på detta sätt.
Du gör nog helt rätt i att du nonchalerar honom, vore väl nästan på sin plats att den ”skrikande mannens” chef tog sig ett samtal med den berörde!!!!
Hoppas nu att du får en lugn och bra dag imorgon och försök och sov så gott det går!!!!!!
Kramizzzzzz o lycka till!!
29/01 2008 kl 5:33
Men vad är detta! Vilken typ! Du ska verkligen inte behöva acceptera att bli behandlad på det sättet! Kan bara hålla med Curlingmormor att det verkligen var oproffsigt! Dessutom tycker jag det var oproffsigt av den närvarande chefen att inte agera när din kollega fick sitt utbrott! Stå på dig och låt inte någon behandla dig illa!
Kramar!
29/01 2008 kl 6:11
Tack goa!!! Jag behöver all peppning jag kan få! Jag kände mig oerhört förödmjukad! Denna kollega är inte svensk! Han kommer från sydeuropa, därav kanske temperamentet. Men det ursäktar inte hans sätt! Min (våran) chef är rätt undfallande inför honom och jag förstår honom. Det är inte lätt att agera med pondus mot en Alfa hanne. Det är nog bara jag som har vågat säja emot honom tidigare, och det får jag väl äta upp nu. Men det ryker ur andra skorstenar också om jag inte får, ialla fall lite, hjälp och medhåll från chefen. Jag trivs ju med alla andra arbetskamrater här och vad jag vet har ingen annan några större problem med mig. Men däremot vet jag såna som har problem med ”kollegan”! Kramis
29/01 2008 kl 7:11
fy vad hemskt! Jag tycker att du ska inte acceptera hans sätt att pratat med dig. Samtidigt, är jobbet lika mycket ditt som hans, alltså behöver du inte säga upp dig eller göra något drastiskt. Mitt förslag är att du begär att få prata me din chef och att du säger till honom att du inte accpeterar att bli behandlad så. Om det går din väg, så ser han till att problemet inte upprepas.Vad gäller vice VD, eftersom han är från sydeuropa, var inte överraskad om han är jättetrevlig nästa gång han pratar med dig. I södra Europa kan man skrika i mun på varandra ett ögonblick, och sedan vara bästa vänner minuten efter. Ett sätt att hantera folk som ryter är att nonchalera dem. vara helt tyst, tills de lugnar ner sig. Ibland är tystnad det bästa vapnet.
29/01 2008 kl 8:07
Du anar inte hur nära jag var att ringa dig igår!!! Tänkte på dig jättemycket igår!
Jag säger som Lejonet, säga upp dig ska du inte, vill du sätta dem på pottkanten räcker det med en sjukskrivning, det vet du ju!
Dessutom så känns det som om mannen inte är medveten om hur ”hemsk” han kan vara, det är inte för honom den nivå ni i omgivningen upplever. Han är ju ”bara” arg.
Gumman, säga upp dig är en dålig idé, men visst skulle du i förlängningen klara dig, nån vinst känner jag inte, men du kan få igång din egen verksamhet, det tar bara lite tid. Den tiden blir ju naturligtvis ekonomin hårt ansträngd.
Du kanske är redo att gå vidare, så kika på lite jobbannonser. Ibland händer saker för att vi behöver gå vidare..
Kram på dig!
19/08 2008 kl 4:56
[...] Kommer Ni ihåg inlägget “Nu har helvetet brakat löst” ? [...]