Filurans funderingar…Allmän tankeröra om vad som rör sig i tankarna |
|
Ja, Znogge, jag har lite för mig, men ändå inte… Just nu känns det inte så kul att blogga, men jag är mycket tacksam för Er medkänsla. Jag tittar in och kollar vad Ni skrivit men orkar inte göra ett egen inlägg, knappt kommentera. Håller mig fullt sysselsatt på jobbet, så jag hinner inte där heller. Och när jag kommer hem gör jag ingenting. Idag har jag tvättat lite och plockat lite, för gubben kommer hem söndag natt. Vill ju inte att lägenheten ska se uppochnervänd ut när han kommer. Men lusten att göra något finns inte. På begravningsbyrån gick det väl. Begravningen blir den 19 oktober. Min mamma hade en önskan att min son skulle sjunga ”… så ska nya röster höras” av Mikael Wiehe. Men den sången var så sorglig så jag ville inte att min son skulle behöva göra det. En solist hyrs in för detta. Hade sången varit mindre sorglig hade jag nog övervägt det. Men inte denna sången trots att den berättar att nya människor ska älska och sjunga i framtiden och att världen inte stannar… Nog saknar jag min far, men han var gammal och hade levt färdigt. Och jag unnar honom att få sluta på det sätt han gjorde. Han fick sova sig in. Och det var bra. Samtidigt måste vi andra fortsätta och det gör vi. Det känns inte så roligt att blogga, jag brukar ju vara en solig skit, men inte nu. Men det kommer snart igen. Så ni får stå ut ett tag mina vänner, och jag lovar att snart är jag solig igen. I december har jag något att glädjas åt igen och då kommer solen att skina på denna bloggen, men just nu har den gått i moln. Stå ut! Kramisar |
12 kommentarer till “Livet går vidare”
Lämna en kommentar
Länkar
6/10 2007 kl 20:39
Vännen! Såg din kommentar, har inte suttit vid datorn förrän ikväll. Sänder mina tankar till dig och jag glädjs också över att du ser hans bortgång som något som ändå är gott, för honom. Det är vi som är kvar som lider. Han slipper sin frustration nu och jag känner en så enorm lugn känsla i honom.
Stor kram till dig. På tisdag är jag tillbaka i bloggvärlden.
6/10 2007 kl 21:54
Låt det få ta den tid som krävs, kommer ihåg när min käre far dog, det gick som i berg- och dalbana, men man behöer tiden. Nu lever jag på glada minnen från min käre far.
Styrkekramar!!!!
7/10 2007 kl 18:21
Klart att du är trlött och orkeslös! Även om det rent logiskt går att resonera kring att ”det var bra att det blev som det blev” så finns ju saknaden och sorgen där. Och den är tung. Ta en dag i taget, gör bara sånt du vill. Bloggen finns kvar, vi finns kvar och väntar på dig när du är redo att komma tillbaka. Kram kram!
7/10 2007 kl 18:59
Jag läste vad du skrivit om din pappa, och jag vill verkligen beklaga sorgen.Vet verkligen hur det känns att förlora en förälder, och det tar tid.
Jag säger som de andra, ta den tid det tar…lång eller kort.Han finns alltid kvar hos dig.
Sköt om dig
8/10 2007 kl 9:15
En vacker dag får du lust att skriva igen, du får se! under tiden kan du ju läsa istället!
8/10 2007 kl 15:19
Så bra att du har något så roligt att vänta på! Kunde inte kommit bättre.
Kram!
11/10 2007 kl 4:50
Tittar in och hoppas att allt är bra med dig och att det känns lite lättare.
Kram!
12/10 2007 kl 20:21
Ja vill verkligen beklaga sorgen, jag har mist både mamma och pappa och vet att den sista av dom varit jobbigast. Men det ”går över” jag menar att tiden läker allt. Jag var enda barnet inga syskon att ty sig till. Ha dä nu så gött som de går och jag tänker på dig! Kram!
13/10 2007 kl 8:43
Sänder dig en kram, tänkt ringa men det har varit en intensiv ”Tittililavecka” sen vi kom hem. Kram kram!
14/10 2007 kl 19:00
Tittar in igen. Ha dä så gött. Kramelikramen. /G
15/10 2007 kl 9:37
ett litet inlägg önskas.
19/10 2007 kl 4:32
I dag är det väl dags för begravningen. Jag hoppas den blir som ni tänkter er och att det mitt i sorgen ändå kan bli en fin minnesstund över din pappa.
Kramar!