Filurans funderingar…Allmän tankeröra om vad som rör sig i tankarna |
|
Min pappa var gammal, 84 år. Tyvärr så gav han upp idag vid 14 -tiden. Men jag känner mej rätt nöjd ändå. Han fick gå när han ”var i farten” och jag unnar honom att få släppa taget. Han har haft små hjärnblödningar så han tappat närminnet och det tog på honom. Han kunde inte göra det han ville. Så nu kan han göra allt det han vill igen! Nu är han fri från sin kropp som har hindrat honom i flera år. När han levde och var frisk var han en mycket social människa, men när minnet svek honom så blev han mer innesluten, inte alls min pappa. Faktiskt så är jag glad att han fick sluta så snabbt ändå! Tack för era fina kommentarer! Kramisar |
4 kommentarer till “Tyvärr”
Lämna en kommentar
Länkar
28/09 2007 kl 18:07
Så tråkigt att du förlorat din pappa. Men det måste ändå vara en lättnad att han inte blev liggande ”som ett paket”. Varma tankar till dig – kram!!!!
28/09 2007 kl 20:03
Så tråkigt för dig att förlora din pappa. Jag vet alltför väl hur det känns. Men samtidigt måste det varit en lättnad att det gick så snabbt som det gjorde.
Tänker på dig.
Kram!
28/09 2007 kl 21:49
Mina tankar går till dig. Nu har din kära pappa funnit ro , oftast så känns orden överflödiga vid såna här tillfällen. Tröstekramar!!!
2/10 2007 kl 11:53
jag förstår dig bättre än du anar. min far dog av parkinsons sjukdom, och den dagen han dog hade jag blandade känslor. Ledsen för att han gått utan att vi sade adjö, glad för att plågan var över. Och än idag är jag glad över att han gick när han gick, eftersom han hade det så svårt. En dag sade han till mig ”min son, den dagen du inte längre kan gå på toa utan hjälp, är det bättre att inte vara här”