Ja, jag blir väl tvungen att berätta om den sista dagen också, annars ger ni Er aldrig!!1

Ok jag gör det, trots alla grannarna har kräftskiva utanför. Och Ni ska inte tro att jag är ledsen för att jag inte är med, nääää då, snarare tvärtom!! Jag är bjuden men har tackat nej! Det blir så eländigt ifall man får ”bakslag”. Och då jag inte har några riktiga vänner bland mina grannar är det lättare att låta bli. Har ju dessutom varit ordförande i föreningen en hel massa år, så då får man bara massa frågor om ditt och datt och nu var det ju ett tag sen jag satt i styrelsen. När jag satt i styrelsen undvek jag dessa fester också, för samma orsak… Nä nu till sista Gotlandsdagen.

Vaknade tidigt och var utsövd. Märtagreta sa att hon går ut och går/springer tidigt på morgonen innan Tittilias pappa går och jobbar, så jag satt och vänta på att hon skulle komma ut från huset. Rätt som det var ser jag katten smyga och ett konstigt läte utifrån vägen. Det var fasanen som lät och katten (trots att han inte är så stor) hade fått storhetsvansinne och smög på den stora fågeln. Rätt som det var for både katten och fågeln åt varsitt håll och Märtagreta kom utspänstande. Jag vinkade och hon vinkade tillbaka och gick… Jaha tänkte jag, jag får vänta tills hon kommer tillbaka då. Men hon vände och kom tillbaka och frågade om jag ville följa med och det gjorde jag!

Jag hade varnat om min halvtaskiga kondis. Vi gick inmot skogen och kohagarna. Såg en liten ekorre klättra i ett träd. Vovven var på spaning runt vägen och det luktade höst. Märtagreta frågade om jag ”orkade” följa med till Tulvas boningsplats, och visst orkade jag! Vi gick in i kohagen (trots min respekt för kreatur) och Märtagreta varnade för koblafforna som låg lite här och där. Vi kom till en stengärdesgård och där bodde Tulva, fast hon föddes på andra sidan ängen (där korna låg och mumsade och kollade in mig). Märtagreta gick omkring och letade efter en stenring som hon inte hittade denna gången och Tulva visade sig inte. Jag hade väl en avskräckande verkan på den stackars kvinnan. Märtagreta visade också stenen hon försökte lyfta när hon fick ryggskott… Den stenen var väldigt vacker och väldigt stooor. Jag skulle inte ens komma på tanken att försöka lyfta den utan redskap. Så jag förstår hennes rygg som sa ifrån. Vi spänstade tillbaka och när vi kom in fick jag kaffe. Märtagreta bakade tekakor av dinkelmjöl som vi skulle ha till frukost, snacka om att bli bortskämd!!! Vi åt frukost och sen var det dags för nästa moment. Tarot…. Sönerna ropades ner för att vara barnvakter.

Tarot, ja. Märtagreta (oj vad mycket Märtagreta det blev i denna texten då) frågade om hur lång tid hon skulle tolka, 6 månader, ett år, två år eller tom 3 år. Jag valde 6 månader för då har jag ju ”läggningen” i närminne och jag tycker det är läskigt att veta vad som ev kommer hända i en 3 årsperiod. Förresten närminne… Jag måste nog lyssna på bandet hon spelade in under tiden. Men jag har ju ingen kassettbandspelare hemma! Ja, då får ni stå ut med att jag skriver det jag kommer ihåg.

Mitt själs kort blev The Fool!!!! En äventyrslysten sak… Barnsligt kort! Kanske därför jag gillar ungar!?! Kejsaren blev mitt livskort! Ja ett sån där ordningsam sak är han kejsaren, han måste ju få ett kejsardöme att fungera. Målkortet i mitt liv är det andliga kortet. Så vem vet, jag kanske blir ett medium när jag blir stor…

Enligt korten får jag ett bra halvår med mycket glädje! Ekonomin blir bra och kanske bättre men det blir mycket jobb! Jag får skaffa mej en massa tålamod tydligen enligt korten. Under det här halvåret ska jag inte göra några renoveringar hemma (sant är att jag ska renovera mitt arbetsrum och står i startgroparna). Så kanske ska jag vänta till…. Jag kommer att må bra, men kommer nog blir mer noga med maten. Ok, det kan jag köpa! Jag kommer att drömma en hel massa i vinter och höst! Undrar om jag kommer komma ihåg någon av dem? Och trots att jag inte tror att jag är värd att ha som vän så är jag det! Det måste jag lära mig! Ojoj, det finns så mycket som hon sa. Om jobb, familj, oro och sånt. Och det tror jag att jag behåller för mig själv. Mycket posititivt att se fram emot alltså!!!!

Sen var det dags för tidigare liv… Min guide är en ”saffrans munk” från ett tidigare liv. (Det jag glömde att fråga är vad han heter, vet du det Märtagreta)? Det är kul att kunna kalla honom vid namn, vet du och inte bara ”saffrans munken”! En gång var vi båda munkar, min guide/skyddsängel och jag. Jag blev väldigt gammal! Vi bodde väldigt högt. Ett gott liv med längtan.

Ung kvinna med lustiga kläder, kanske från Belgen/Holland. Det är min dotter! Jag ser på och är en aldre och kortare kvinna. Vi kommer inte riktigt överens. Två starka kvinnor!

Jag har varit en manlig konstnär som var 10-20 år före sin tid. Jag målade med fingrar, penslar och spatlar. Slutet på 1790 talet. Dog ung ungefär 34 år. Gillade färger! (Gör jag än i dag) Kort man (undrar varför jag alltid är kort)?

Jag måste säja att jag hittade en bandspelare.. Mycket prat var det nästan 180 minuter!!! Totalt… Ujuj!!!

Nu var det tyvärr dags att åka hem. Märtagretas son skulle flytta och massa andra saker skulle hända. Min båt skulle gå och jag skulle hinna träffa min gamla klasskamrat innan. Hade lite svårt att slita mej. Måste få kasta lite boll till vovven först och måste det och måste det… Ja och sen fanns det inga ursäkter mer så då sa jag hej då och fick kram av Tittilia och Märtagreta! Vovven tittade på mej och undrade om jag inte kunde kasta boll lite till… Tack snälla Märtagreta för att jag fick bo hos dig! Det var en POSITIV upplevelse att få träffa dig och din familj! Och jag kommer tillbaka om jag får och Ni är hjärtligt välkomna hem till mig om Ni har vägarna förbi! Sängplats finns det här med!

Ja, och så var jag på väg mot Visby igen. Min gamla klasskamrat och jag möttes upp i avgångshallens caféteria och tog en kopp kaffe och pratade en himla massa minnen om ditt och datt och om våra barn och si och så. Klockan blev mycket och jag var tvungen att checka in bilen för att fara hemåt. Hemresan var dööö trist… Käkade lite mat på båten, fikade, köpte tidning för att få tiden att gå. Det är konstigt att 3 timmar kan kännas så långt! Nådde fastlandet kl 20.00. Och for hem. Där hemma möttes jag av en glad och kelig katt och en sömning gubbe. Men en sak är säker… VAD MIN EGEN SÄNG ÄR SKÖN!!!! Sov som en grön gris hela natten och på morgonen var det bara att gå upp till jobbet igen!

Om Märtagreta tycker jag!!!! Jättemycket! En mycket rar människa som gillar att prata precis som jag!

Nu vet Ni sanningen om min Gotlandsresa! Och är Ni inte nöjd med denna berättelse så får jag väl ändra den lite och berätta den en gång till!!!

Kramis