Nå, nu tycker jag ni svettats klart! Eller håller ni inte med?

Jag var på väg mot Visby, ringde till Filosofan!

Hallå! Var är du??? Åh, jag är i Roma men om en timme åker jag till Färjan, fick inte plats på den båten jag ville med, så jag blir tvungen att ta den här… – Ja, men då åker jag till Terminalen och så träffas vi där, bättre en liten stund än inget alls tycker jag! -Ja! Då ses vi! Jag har vit skjorta och min fårskinnsväst (?) på mig! (Jag kommer inte ihåg västen, ursäkta). Jag åkte till terminalen och var där i god tid. Ställde mig i lä för det blåste ordentligt! Där är hon. Nu kliver Filosofan ur bilen, och står och rotar i en väska. Jag står och väntar.. .Nu tittar hon upp och jag vinkar.. Hej!!! Men blåsten tar orden och jag ropar HEJ! Igen! Jättekramen! Och prata prata… Vi går in i terminalen och fortsätter prata, som bara två fruntimmer kan. På 15 minuter hinner vi med en hel del. Filosofan är lite rädd för att det blåser och tror att hon ska bli sjösjuk, men det trodde inte jag inte… Tyvärr går tiden så himlans fort och hon blir tvungen att rusa genom spärrarna. En himla rar tjej!!!Och där står jag kvar och vinkar….

Nu ska jag bege mig till Märtagreta!

Sätter mig i bilen. Ställer gps’en och hennes adress finns inte med! Shit! Nå, jag vet ju ungefär vart jag ska, så jag ställer in gps’en på nästa stora ort och börjar köra. Det fina med Gotland är att det mest är 90 vägar. I byarna sänks hastigheten till 70 och ibland 50. Så det går jättebra att köra. Ringer Märtagreta, -Nu är jag på väg! Hur kör jag? Jag får en vägbeskrivning, en bra en, men som ni förstår så tappade jag det sista. Kör 7 km sen höger vid… Kör en km, där finns 5 brevlådor där ska du in höger…..????? Sen var det blankt… Jaja, jag får väl ringa när jag förstått att jag kört fel då, tänkte jag. Jag körde och körde. Märtagreta sa att det tar 35 minuter från Visby, så det kan inte vara så långt.. Och där, skulle jag höger. Svängde in höger. Håller koll på trippmätaren, nu en km snart… Där är 5 brevlådor, tusan, den infarten missade jag. Men där är brevlådor också, fast bara 4 och en ser ut som en mjökkanna, kul! Jag vänder bilen och kör tillbaka och in innan de 5 brevlådorna. Jaha, där står en traktor och blockerar hela vägen…. Och nu kom bonden ut och kör undan den… Bra! Folk här på landet tror väl inte att vanliga bilar kommer och kör på såna här vägar…. Hmmm. Grusväg, inte ett hus i sikte. Bara massa militärförråd. Och nu kom jag plötsligt till en asfalterad korsning. Jag har åkt fel!!! Jag måste åka tillbaka för att kolla om Märtagretas namn står på någon av brevlådorna… Jag åker tillbaka, går ut och kollar brevlådorna. Nä här står inte Märtagretas namn, MEN Tittilias namn står här så då måste de bo i närheten! Jag ringer.. Märtagreta svarar, var är du? Jag är vid Er brevlåda, men var bor du någonstans? Jag bor i huset här brevid! (Huset där traktorn stod i vägen)! Hur kunde jag vara så dum??? Självklart!!! Märtagreta gick ut i vägen och viftade och jag körde in på gården.

Hej! Lite blyg är man nog både Märtagreta och jag, men det kändes naturligt att ge henne stora kramen! Hon bjöd in mig och jag överfölls av en liten hund som kom och hälsade! Jätteglad! Klev in i stugan och tog av mig jacka och skor. Märtagreta frågade om jag ville ha kaffe och blåbärspaj och det ville jag så klart! Då kom Tittilia! En sån söt liten prinsessa! Mycket sötare än på alla bilderna! Hon var jätteblyg och ville helst bli buren av sin mamma. Och mamman var ju inte den som var den (trots att hon har ont i ryggen) utan bär på Tittilia. Serverar kaffe och blåbärspaj med havrevanlijsås. Det var smarrigt värre! Nu börjar vi tjöta… Och vi tjötar och tjötar och tjötar.. Men nu var det så att jag hade beställt lite jobb av Märtagreta så vi blev tvugna att ge oss ut i mottagningsrummet som låg ute på gården. Märtagreta ropade på sina SNÄLLA söner och bad dem se efter Tittilia eftersom hon skulle jobba. Och de kom så snällt ner och tog hand om lillasystern.

Vi gick ut i mottagningsrummet (där jag senare skulle få sova) och gjorde en Auramålning. Intressant. Märtagreta berättade att min kvinnliga sida var mycket ren och färgglad utan blockeringar men däremot min manliga sida hade blockeringar, men den var också färglad trots allt. Mycket gult och rosa. Lite lila var det allt (andlighet) och ett ljusblått område över min vänstra axel, som skulle betyda att min guide var i närheten för något som ska hända. (Jag ska ju bli mormor)! Men jag undrar fortfarande hur man kan se auror på folk. Jag kan inte, hur jag än anstränger mig… Men för Märtagreta gick det lätt!

När vi var klara med auran, så gick vi in i huset igen och jag gav Tittilia kaninen som jag köpt. Jag tror hon gillade den. Och så småningom började Tittilia ta kontakt med mig och vi lekte lite med en fotmassage kudde som jag råkade luta mig emot. Den skrämde nästan vettet ur mig då den började ”durra” bakom ryggen. För såna brakskitar brukar inte jag lägga av! ;D

Vi åt mer blåbärspaj och Märtagreta började med maten. Hon hade marinerat kött med ingefära och massa annat som jag inte kom ihåg, och sen gjorde hon ugnstekt rotfrukt (potatis, morötter och lök). När det var färdigt åts det med god aptit och köttet var gudomligt gott! Tänk vilken skillnad det ändå är på ”eget” kött och kött köpt i affären! Vi drack vinet jag hade med och det var faktiskt rätt skärvt! Jag hade aldrig druckit det förut utan köpte ett ekologiskt vin. Men det gör jag inte om förutom när jag själv bara ska prova det! Så nästa gång Märtagreta kommer jag med ett vin som jag vet är gott! Jag hade köpt skumbananer också, men som sagt, det var inte rätt vin till skumbananerna. Hmmm, kände mig lite misslyckad där, men det gick snart över… Det var dags för Tittilia att sova, och lite protester var det allt och mycket inropande, men lilla Tittilia lyckades inte hela tiden. Hon blev tvungen att vänta på pappan som snart var klar med sitt arbete. Stackars pappan fann sig i att sitta i hallen och äta middag, så Tittilia såg honom hela tiden. Men när han ätit klart hade Tittilia somnat och han kom in och satte sig vid köksbordet tillsammans med oss. Jag måste nog påstå att Märtagreta har hittat en väldans rar man. Så go han var när han pratade gotländska, ibland väldigt tyst och då blev man tvungen att spetsa öronen för att höra vad han sa. Men en väldigt go kille är det!

Vi förflyttade oss in i rummet och fortsatte prata. Märtagreta ville lyssna på min sons cd, men hittade inte ”den” låten så hon väntade tills sen då Tittilia var vaken. Det blev lite sent och jag förstår att en som har en massa djur att sköta om måste upp på morgonen, så jag drog mig tillbaka till ”mitt” krypin för natten, där fadern i huset hade eldat upp så det var mycket varmt och skönt. Sönerna hade bäddat min säng!!! Ni ser, hon har pli på sönerna!!!

Jag kröp ner i sängen och somnade nästan på stört.

Nu förstår ni har ni fått höra första dagen hos Märtagreta, men nu börjar jag bli så trött, så dag 2 hos Märtagreta får vänta tills imorgon, då hon lade Tarot för mig samt talade om vem jag varit i mina tidigare liv…. Fortsättning följer!

Kramisar