Filurans funderingar…Allmän tankeröra om vad som rör sig i tankarna |

|
Har gått… Sov över hos mor för att hon skulle slippa vara ensam. Sov som en kratta men mor fick sova bra (dock på sömnmedel). Hon vaknade inte förrän vid 10-tiden. Sen satt vi och pratade lite. Jag åkte hem rätt tidigt, då min gubbe ska fara till Kina. Ville krama honom adjö! Nu har han farit iväg med limosinen och blir borta en vecka. Sitter nu här ensam med mina tankar och en ischias nerv som värker efter en natt i ”knölig” säng. Kvällen blir lugn och i morgon ska jag hälsa på min dotter. Hennes bebis i magen ”jäklas” med mormorn… Varje gång min dotter säjer att den rör på sig vill jag känna, och varje gång jag känner på magen så slutar den sparka!!!! Attans unge!!! Men min son säjer att ”den blir ju lugn när den känner din värme” och då blev jag glad! Ni kan få tycka att jag är ”galen”. Men min son hade spelning i går kväll och jag hade lovat att ”rodda” och köra grejor till spel lokalen. Jag var först på sjukhuset och tog farväl av far och sen körde jag alla instrumenten till spelningen. Sen åkte jag hem och åt. Vid sju började spelningen och jag ville trots allt inte missa den! Så jag gick! En underbar spelning!!! Kommer bilder snart! Sonen spelade för sin morfar och jag är säker på att min far hörde det! När de spelat klart så körde jag tillbaka alla instrumenten och efter det var klart åkte jag hem till min mor. Hennes kisse Stisse sov i min fotände nästan hela natten. Det är tomt efter min far, men sorgen känns inte så betungande. Han har det gott nu och det glädjer mig i all bedrövelse. Visst har jag gråtit, men av självömkan och empati för min mor och mina syskon. Jag har också skrattat! Åt alla fina minnen och åt annat också… The Show must go on!!! Världen stannade inte!!! Kramisar |
4 kommentarer till “Första dagen utan far”
Lämna en kommentar





29/09 2007 kl 21:07
Skönt att läsa ditt inlägg. Tycker du gjorde alldeles rätt i att gå iväg och lyssna på din son, det hade din far velat att du skulle göra.
Skönt för din lilla mamma att du kunde sova över hos henne och att hon fick en lugn natt.
Sköt om dig nu!!!!
Kramizzzz
29/09 2007 kl 21:09
Man lär sig att leva med mycket och livet måste gå vidare.
Kram!
30/09 2007 kl 11:41
Jag tycker inte att du är galen som råddade och lyssnade på sonen. HAde din pappa haft möjlighet att tycka hade han säkert sagt att du skulle göra precis så! Man måste känna efter själv vad som känns rätt – ingen annan har rätt att ha några synpunkter på hur man gör. Livet måste ju trots allt rulla på och att komma iväg på konsert och råddning gjorde säkert att du kunde släppa det tråkiga en stund – man sörer inte mindre för att man inte sörjer aktivt 24 h/dygn! Kram!
2/10 2007 kl 11:56
tänk var härligt att du kan vänta på en bebis nu när du är ledsen över din fars bortgång…