Idag är jag deppig…

Min far hamnade på intensiven igår. Han segna ihop mitt på gågatan i stan. Förmodligen en propp i lungan. Han bad min mor vänta lite och sen föll han ihop! Som tur var för min mor fanns 5 poliser i närheten och kom till hennes hjälp, så HLR och ambulans kom rätt snabbt!

Men, jag tror inte han grejar det den här gången…..

Han är 84 år och lite skröpplig.

Nu ligger han nersövd i respirator, och man känner sig rätt maktlös. Jag kan ivarje fall inte göra någon skillnad, men jag ska hälsa på honom idag, trots att han förmodligen inte har en aning om att jag är där.

Så stämningen är låg idag, och skulle någon se ett leende i mitt ansikte så hänger inte ögonen med.

Kramisar och ha en fin dag!